Kamerainställningar på klubbscenen

På en klubb räcker ljuset sällan till, och det byter färg och styrka flera gånger per låt. Efter den här guiden har du ett utgångsläge att ställa in före första låten, och du vet vad du ändrar när bilderna blir oskarpa, brusiga eller utfrätta.

Ett utgångsläge före första låten

Ställ in kameran innan bandet går på, så har du något att utgå från när ljuset släcks:

  • Exponeringsläge: manuellt med auto-ISO.
  • Bländare: den största objektivet har, vanligen f/1.8–2.8.
  • Slutartid: 1/200 s.
  • ISO: auto, med ett tak på 6400 eller 12 800 beroende på vad kameran tål.
  • Exponeringskompensation: minus 0,7 steg.
  • Autofokus: kontinuerlig, med en liten punkt eller zon.
  • Filformat: RAW.
  • Vitbalans: fast, till exempel dagsljus.

Inget av det här är det enda rätta. Resten av guiden handlar om varför utgångsläget ser ut så och vad du ändrar när scenen inte samarbetar.

Manuellt eller bländarprioritet

I manuellt läge med auto-ISO väljer du bländare och slutartid, och kameran sköter ISO. Du bestämmer alltså över rörelsen och skärpedjupet, och kameran följer med när ljuset växlar. På de flesta kameror fungerar exponeringskompensationen även i det här läget.

Bländarprioritet med auto-ISO fungerar lika bra, om kameran låter dig ange en längsta slutartid. Sätt den till 1/200 s. Utan den gränsen väljer kameran gärna 1/30 s i mörker, och då blir allt som rör sig oskarpt.

Helt manuellt, med fast ISO, är bäst när ljuset är detsamma hela kvällen. Så är det ofta på små klubbar med några fasta lampor. Då blir bilderna jämna, och mätaren kan inte luras av en svart bakgrund eller en strålkastare rakt in i objektivet.

Slutartid efter rörelse

Slutartiden avgör om den som rör sig blir skarp. Utgå från det här:

  • En sångare som står still i en ballad: 1/60–1/100 s.
  • Sångare och gitarrister i vanlig rörelse: 1/125–1/250 s.
  • Hopp, hårkast och trumstockar: 1/320–1/500 s.

Blir bilderna oskarpa av rörelse går du till en kortare tid. Tar ljuset slut och bruset blir för grovt går du åt andra hållet och väntar in ögonblicken när musikern är stilla, till exempel i slutet av en fras.

All oskärpa är inte fel. En trumstock som är utsmetad medan ansiktet är skarpt visar att det spelas.

Glöm inte dina egna händer. En gammal tumregel säger att slutartiden bör vara minst ett genom brännvidden, alltså 1/200 s vid 200 mm, om varken objektivet eller kameran har bildstabilisering.

Autofokus och fokuspunkt

Använd kontinuerlig autofokus, som heter AF-C eller AI Servo beroende på märke. Musiker gungar fram och tillbaka hela tiden, och vid f/1.8 är skärpedjupet ofta bara ett par decimeter. Ett fokus som låstes för en halv sekund sedan ligger redan fel.

Välj en liten fokuspunkt eller en liten zon och lägg den på ansiktet. Låter du kameran välja fritt över hela bilden tar den det som är närmast eller har mest kontrast, och på en scen är det mikrofonstativet.

Har kameran ansikts- och ögonigenkänning ska du prova den. Den fungerar ofta förvånansvärt bra i scenljus. Men den kan hoppa till en annan bandmedlem eller till ett ansikte i publiken, och den tappar taget när mikrofonen täcker mun och näsa. Lägg växlingen mellan igenkänning och enskild punkt på en knapp som du hittar utan att titta.

När det är riktigt mörkt och autofokusen letar siktar du på en tydlig kant på samma avstånd som ansiktet, till exempel mikrofonen mot kinden eller en krage. Stäng av fokuslampan. Den når inte fram, och den stör.

Mät mot ansiktet

Kamerans vanliga mätning väger in hela bilden. Är bakgrunden svart tror kameran att det är för mörkt och ljusar upp, och ansiktet i strålkastaren fräts ut. Därför har utgångsläget en minuskompensation.

Det finns två vägar. Den ena är att behålla den vanliga mätningen och ligga på minus 0,7 till minus 1,3 steg som stående inställning. Den andra är spotmätning, som bara mäter en liten yta. På många kameror följer spotmätningen fokuspunkten, på andra mäter den bara i bildens mitt, så kontrollera vad som gäller för din. En del kameror har också en mätning som skyddar högdagrarna, och den är gjord för just den här situationen.

Slå på varningen för utfrätta högdagrar, den som får överexponerade ytor att blinka på skärmen. Blinkar pannan och kinderna sänker du exponeringen. Blinkar bara strålkastarna är allt som det ska.

RAW

Fotografera i RAW. Råfilen innehåller allt sensorn fångade, och det ger dig marginal att ta tillbaka högdagrar, lyfta skuggor och ändra vitbalansen i efterhand. En JPEG har redan kastat det mesta av den marginalen. Priset är större filer och att bilderna måste framkallas i datorn. Ska du leverera något samma kväll kan du låta kameran spara RAW och JPEG samtidigt.

Vitbalans i LED-ljus

Med RAW väljer du vitbalans efteråt. En fast vitbalans i kameran är ändå att föredra framför auto, eftersom auto försöker göra färgat ljus neutralt och landar olika för varje bild. Med fast vitbalans ser scenljuset ut som det gjorde, och bilderna från samma låt hänger ihop.

Det verkliga problemet är inte vitbalansen utan mättat ljus. När scenen badar i rent rött eller blått LED-ljus hamnar nästan allt ljus i en enda färgkanal. Den kanalen slår i taket långt innan bilden ser ljus ut, och ansiktet blir en platt, enfärgad yta. Ingen vitbalans rättar till det, för det finns inget annat ljus att balansera mot.

Sångare i rött LED-ljus där panna och kinder har blivit en röd yta utan teckning
Samma sångare ett steg mörkare, där pannan och kinden har form men ljuset fortfarande är rött
Samma sångare två steg mörkare, där ansiktet nästan försvinner i mörkret

Den mittersta valdes. Ansiktets form går att läsa, och scenens röda ljus finns kvar. I den första har den röda kanalen slagit i taket, i den sista finns för lite kvar att arbeta med.

Det här kan du göra på plats. Sänk exponeringen ytterligare ett steg när scenen blir enfärgad. Visar kameran ett histogram per färgkanal ser du där om den röda eller blå kanalen har slagit i, vilket det vanliga histogrammet inte avslöjar. Vänta sedan på vitt ljus framifrån. Det kommer ofta i refrängerna och mellan låtarna. Vad du gör med de röda bilderna hemma står i Välj ut och redigera.

LED-ljus kan också ge mörka ränder tvärs över bilden, eftersom lamporna blinkar snabbare än ögat ser. Det syns mest med elektronisk slutare och korta slutartider. Byt till mekanisk slutare, pröva en längre slutartid och se efter om kameran har en flimmerreducering.

Felsökning

Bilderna är oskarpa

Titta efter vilken sorts oskärpa det är. Är något annat i bilden skarpt, som mikrofonstativet eller bakgrunden, har fokus hamnat fel. Byt till en mindre fokuspunkt och blända ner till f/2.8 för att få lite marginal. Är stativet skarpt men sångaren utsmetad är det rörelseoskärpa, och då behövs en kortare slutartid. Är allt utsmetat åt samma håll har du själv rört kameran. Korta slutartiden och håll armbågarna mot kroppen.

Bilderna är brusiga

Brus kommer av för lite ljus, inte av ISO-talet i sig. En bild som exponeras för mörkt och ljusas upp i datorn blir ofta brusigare än en som togs med högre ISO från början. Underexponera alltså inte för att hålla ISO nere. Öppna bländaren helt, förläng slutartiden ett snäpp om motivet tillåter det och acceptera resten. Brus syns dessutom mindre i webbstorlek och i tryck än när du granskar bilden på 100 procent.

Ansiktena är utfrätta

Öka minuskompensationen eller byt till spotmätning mot ansiktet. Strålkastare som lyser rakt in i objektivet kommer alltid att fräta ut, och det gör ingenting. Det är huden som räknas. Är det bara en färg som har frätt ut gäller avsnittet om LED-ljus ovan.

Titta på de första bilderna i varje låt och låt sedan skärmen vara. Ljuset ändras, men sällan så mycket att varje ruta behöver kontrolleras.

När tekniken sitter kan du börja tänka på själva bilden. Det handlar Komposition och tajming om. Vilken utrustning som gör störst skillnad i mörker står i Utrustning och objektiv för mörka scener.